Uppskattar livet

Jag uppskattar mitt liv mer än någonsin efter att ha hittat sambon avsvimmad nere i källaren Mellan lördag och söndag natt vaknar jag upp av ett par dunsar sen tyst, rusar ut ur sovrummet och mot trappen som leder ner i källaren, tittar ner och ser ett par fötter, en kropp som ligger stilla på rygg och han är vit i ansiket. Jag tänkte "han är död", i nästa sekund kallade jag på honom, ett flertal gånger och slog honom i ansiktet , efter en stund vaknade ha till. Fick upp han i sittande ställning. Han mådde illa sa han, men var ok ingen huvudvärk eller något,Jag ringde 112 ....de ville avvakta eftersom han verkade klar ..men jag sa att det säger han nog för att han inte vill att ni kommer.i alla fall så satt jag där med honom , han fick inte somna pga trolig hjärnskakning.Nu efteråt så känns detta helt sjukt, att de inte kom och hämtade honom utan lät mig ta ansvaret . Jag som annars är en människa som tar snabba beslut nu kunde jag inte tänka.Jag pratade med 112 igen efter 40 min, då de sa att han kunde somna efter 2 h vaken, jag lade mig i källaren med honom , som vi inrett till gästrum Vågade inte lämna honom, tänk om han inte vaknade igen . Mådde väldigt dåligt dagen efter och gör än, ser honom framför mig liggande på rygg vit i ansiktet, tänk om jag hade mist honom....vad skulle jag då gjort. Min fina Martin, som alltid tänker på oss, visst vi har våra stormar det har alla förhållanden men i slutände är det vi för alltid. Martin mår bra idag vi är mer rädda om varandra på något sätt, som sagt uppskattar livet Allt kan ju ske på ögonblick och i sitt eget hem.. Var rädda om varandra