Har precis sett filmen "Marley och jag". Handlar om en hund och dess ägare, där hunden dör på slutet (Sorry alla ni som inte sett den)och då började jag tänka på vår Gia och tårarna bara föll. Hon blir runt 14år och är nu 5 år gammal, började tänka på den dagen hon inte finns mer, visst retar hon gallfeber på oss och alla som kommer hit blir utskällda efter noter, men hon är speciell. Inte många som vet men Gia fick ju mig att slappna av då vi försökte bli gravida, hon blev vår lilla bebis och vi lade all kärlek på henne, till sist kom vår lilla dotter. En hund ger så mycket, alltid glad när du kommer hem, när du bara varit på toa hälsas det lika mkt som om du varit borta en evighet, en kärlek så stark .
Nu är hon inte hemma, är hos stora dottern över helgen nu saknar jag hennes upptåg hennes skällande på katterna i trädgården när hon gör kvälls "toalett", hennes tassar mot golvet... måste ha hem henne tidigt imorgon. :)
Nu ska jag gå in till sonen som har "flygplanslock" i öronen och ge välling så han sover nån timme längre än till 05.00.
Natti natti
Den filmen va nått av det sämsta o meningslösa jag sett!! :-D
SvaraRaderaMen förstår vad du menar... hade ju min katt som va en familje-medlem. Fick henne när jag ca 11 o så dog hon när jag va 26.. :-(
Jobbigt, men man får ju tänka på all glädje o tillgivenhet man fick!!
Ses senare! :-)